“Fredagsmys”

Varje fredagmorgon 07.00-08.00 när jag har möjlighet så spelar jag hockey i Gavlerinken. Ett gäng gubbar/pojkar lirar två mål och spelar med mycket glädje och skratt. När man spelar så här så förstår man hur svårt det är och man inser att det är lätt att göra fel. Fast det bästa med hockeyträningen är fikat efteråt. Kaffe och mackor är något av det bästa jag vet och kanske” min bästa gren”.

Ta hand om er därute och njut av en härlig helg.

Ola

 

004

 

Att landa i vardagen

Efter äventyret i Toronto så stod vardagen för dörren. En helt underbar vardag med rutiner, laga mat, handla, stoppa in i diskmaskinen m m. Jag kan sakna de små vardagliga händelserna när jag är borta så länge. Fast mest av allt hade jag saknat min fru. Vi har varit i hop i 35 år och fortfarande spirar kärleken, det är underbart och lyxigt. Jag saknade såklart våra barn när jag var på andra sidan Atlanten men de bor ju i Helsingborg och Uppsala så jag ser dem tyvärr inte så ofta. Att möta mina arbetskamrater i hotellkoncernen där jag jobbar halvtid som personalansvarig var också underbart. De är inte ett dugg hockeyintresserade vilket jag kan tycka är ganska trist men just nu var det bara skönt. I går var jag i Falun och hjälpte ett företag som jag jobbat med under 4 år, kul att se deras härliga resa mot en optimalt bra arbetsplats. I dag har jag varit på Länsförsäkringar och stämt av med dem lite fakta kring nästa lördag då jag ska vara moderator på deras personaldag. I morgon blir det en heldag på hotellkoncernen och fredag den innehåller många spännande saker.

Ta hand om er därute och köp boken om Orvar.Den gör er klokare.

olaberggren

Ola

VM äventyret slut för den här gången

Förlust även i match om tredje pris. Den förlusten sved för det är så skönt att få avsluta med en vinst. Många av våra killar gjorde sin sista landskamp som junior och de var såklart väldigt besvikna att de inte fick avsluta med en bronsmedalj. Men sådan är sporten, iband vinner man och ibland förlorar man det måste en idrottare lära sig. Jag tycker att vi gjorde allt vi kunde för att preparera oss för att vinna guld. Alla ledare och spelare har varit superproffsiga och det har varit en fröjd att jobba med alla. Men nu längtar jag efter att få flyga hem till Gävle och vara med min familj.

Ta hand om er därute, Ola från Toronto för sista gången. Nästa gång sitter jag i Gävle och förmedlar något till er.

Ola

ola_berggren

Trist att förlora semifinalen

Vi ville ju så gärna vinna semifinalen mot ryssarna men tyvärr så blev det förlust med 4-1. Ibland så måste man erkänna att motståndaren var bättre. Vi gjorde allt vi kunde med vårt unga lag men ibland så räcker inte det till. Ibland så har jag svårt att förstå vissa tyckare som bara letar fel när man kan leta rätten i tillvaron/situationen. I morgon ska vi spela match om tredje pris, förmodligen mot Slovakien då är vi laddade till tänderna. Ha det bra därute.

Ola

Kramarnas landslag från TT. Här SVD

Nu är det mycket om min roll som man döpt till kramarnas landslag, kul grej.

Juniorkronorna – kramarnas landslag

Stark karaktär säger förbundskapten Rikard Grönborg.

Men vad ligger egentligen bakom juniorkronornas framgång i JVM-ishockeyn?

– Vi jobbar mycket med närhet. Med kramar, säger Ola Berggren, lagets mentala tränare.

Under kvällarna sätter Ola Berggren och spelarna sig i ett rum på hotellet i centrala Toronto. När dörren stängs är ordet fritt. Det som sägs stannar i rummet. Det är där och då som spelarna ger varandra feedback, berättar vad de gillar och inte gillar i gruppen samt reflekterar över vad som har hänt under dagen.

– Det här har verkligen förvandlat gruppen. Från att den var ganska spretig initialt, när vi började med det här i Tjeckien, så händer det nu en massa saker och det är skönt att se, säger Berggren.

– När vi sätter oss ner tillsammans för att stänga kvällarna är det flera som pratar och tycker till. Det är något som vi har pratat om, att det gäller att ge feedback och att vara ärliga mot varandra om det här ska bli bra.

För Ola Berggren handlar kvällarna om att ge spelarna en bild av möjligheterna som ligger framför dem under JVM-ishockeyn i Kanada, att tiden ska handla mer om kan, vågar och vill i stället för måste, ska och borde.

Ett av några steg för att nå dit är att kommunicera.

Ett annat är att visa närhet.

– Vi människor har ett extremt behov av att bli sedda, det får vi aldrig glömma. Bara att säga till en spelare att han har gjort något bra, samtidigt som man tar på honom så händer det massvis med grejer i våra kroppar, säger han och avslöjar sedan hemligheten bakom juniorkronornas framgång.

– Det är jäkligt många kramar. Det är sällan jag får så många kramar som när jag är tillsammans med den här gruppen. Alla deltar i det där och det har verkligen blivit ett skönt klimat i laget.

Närheten och öppenheten i laget har skapat stark sammanhållning, eller som förbundskapten Rikard Grönborg själv vill kalla det: en stark karaktär.

För Adrian Kempe är det mentala arbetet en självklarhet, och han gillar vad det har inneburit för laget.

– För några veckor sedan var vi en ganska tyst grupp men nu har vi kommit ihop på ett väldigt bra sätt. Ska vi ta guldet måste vi offra oss för varandra, jobba för laget och det tycker jag att vi har visat under den här turneringen. Dels mot Finland när vi tappade till 3-3 och vann, dels mot Ryssland när vi låg under och vände, säger han.

– Vi har en stark grupp och det är viktigt om vi ska gå hela vägen.

För juniorkronorna väntar semifinal mot Ryssland på söndag. Matchen avgörs i Air Canada Centre i Toronto och börjar klockan 22.00, svensk tid

  • Kopiera sidans adress
1m0

Rikard Grönborg läser om Orvar

Efter en natt då jag sov rätt dåligt, så tänkte jag skriva några rader. Jag har ofta svårt att sova bra efter lite speciella saker som tar energi och kraft. Jag var riktigt glad efter matchen i går mot Finland men också tömd och många situationer spelades upp i mitt huvud under natten. Nu har jag satt på mig mina löparkläder och ska möta en ny dag springande på Torontos gator. Att springa är ett sätt för mig att leva och må bra. Jag tränar nog 5-6 ggr/veckan. Ofta så springar jag men ibland blir det lite skivstång m m. Jag tränar bara på morgonen då jag verkligen njuter av den härliga starten på dagen som löpning ger. Nedan så ser du vår skicklige förbundskapten Rikard Grönborg hålla i boken om Orvar. Rikard som läser många böcker sa en sak som gjorde mig glad. -Den här boken borde man göra en film om. Tänk vad nyttigt för unga personer att ta del av Orvars berättelser. Feedback är skönt att få, speciellt från personer man respekterar och gillar.

Ha det bra därute.

Ola

 

 

IMG_2599

Nu är vi i semifinal

Oootroligt skönt att vi kunde vinna över Finland och ta oss till semifinal. Att möta Finland är alltid speciellt och de brukar göra allting de kan för att vinna mot oss. De vann ju mot oss i finalen i Malmö förra året så  nu var det vår tur. Vi har en härlig moral i laget som har vuxit sig starkare och starkare ju längre vi spelat. Semifinal mot Ryssland blir tufft men vi slog dem senast och vi vill verkligen vinna igen.

Här är en bild från omklädningsrummet efter segern mot finnarna.

064

 

Ha det bra därute!

Aftonbladet skriver om mitt jobb

Juniorkronorna är på ny guldjakt i Kanada.

Ett steg på vägen är att inspireras och lära av laget som vann guld i Calgary för tre år sedan.

– Vi försöker ta med vad den gruppen gjorde bra och överföra på det här laget, säger lagets mentala coach Ola Berggren.

Ola Berggren gör sin femte säsong som mental tränare i svenska juniorlandslag. Efter tre år med U18-landslaget följde han med när Rikard Grönborg blev förbundskapten för Juniorkronorna.

I Calgary 2012 lyckades Juniorkronorna äntligen bryta den 31 år långa guldförbannelsen.

”Försöker överföra”

Ola Berggren jobbade då med U18-landslaget, men följde ändå Juniorkronorna på nära håll. Inte minst för att hans son, Rögleforwarden Ludvig Rensfeldt, var en del i guldlaget.

En som var med redan då är team manager Jonas Fransson och han har förmedlat en hel del om hur den spelargruppen tänkte och agerade.

– Jag vet att Jonas Fransson pratar mycket med killarna och berättar mycket om den gruppen, som han för övrigt hade följt i flera år. Hur de gjorde, hur de var, hur de tänkte och varför de vann. Vi har med oss väldigt mycket av det i den här turneringen. Vi försöker absolut överföra vad de gjorde bra till den här gruppen, som redan har många fina kvaliteter, säger Berggren.

”Många karaktärer”

Som ett led på vägen för att skapa ett nytt guldlag hade Juniorkronorna även besök av två av guldhjältarna, segerskytten Mika Zibanejad och lagkaptenen Johan Larsson, veckan innan JVM inleddes. Både Zibanejad och Larsson är numera NHL-spelare.

– Det var väldigt många karaktärer och många bra informella ledare i 92:orna. Där var gruppen så otroligt stark på grund av att det var så många karaktärer.

Måste gilla buandet

Ola Berggren ser en viss skillnad på årets lag jämfört med de tre tidigare årskullarna som har gått till final.

– Ja, den här gruppen är lite annorlunda. En bra grupp, men en relativt lågmäld och sansad grupp. Det är inte så himla många karaktärer som pratar mycket och tar jättestor plats – som gapar och skriker i omklädningsrummet. Det behöver absolut inte vara sämre, absolut inte, men den är lite annorlunda.

Att turneringen avgörs i Kanada, och att det kan bli ett möte med hemmanationen, har funnits med i förberedelserna:

– Man måste prata om att det är hockeyns hemland och mycket folk på läktaren, men använda det som en kraft. Att älska den utmaningen. Klart det är härligt att spela inför sin egen hemmapublik, men att även älska även när människor skriker och buar, att det triggar oss, säger Berggren.

Den blir bara bättre och bättre

När Tommy Lundberg och jag skev boken Ledarskap på sandlådenivå så trodde vi nog inte att den skulle få sådan uppmärksamhet och bli nominerad som Årets ledarbok 2006. Av alla bra ledarskapsböcker som kom ut det året kom den  sedan på 2 a plats vilket kändes overkligt bra. Det som är extra kul är att boken är som ett bra årgångsvin och bara blir bättre och bättre. Med tanke på det politiska klimatet i Sverige så skulle de verkligen behöva läsa vår bok.

Så Tommy och jag tänkte ge alla politiker i Sverige ett ex, vad tror?

Ha det bra därute!

Ola från Toronto

Ledarskap på sandlådenivå

En annan journalist vinklar det jag gör

SVTs Cecilia Edström skrev en intressant artikel om mitt arbete med Småkronorna.

         Läs och tyck till.

Ha det bra därute.

Postat av

Kameror, mikrofoner och linser upptryckta i ansiktet. Det är vardag för Juniorkronorna i Kanada. Pressen är oerhörd på våra unga svenska hockeyspelare, men de klarar den galant. I alla fall om man får tro en av de mest anonyma i det svenska laget.

– Vi säger släpp lös, njut av stunden, säger han.

Doldisen är 56 år, heter Ola Berggren, har jobbat med normer och värderingar både i näringslivet och inom idrotten, är pappa till Ludvig Rensfeldt i Rögle och just nu aktuell som psykologisk tränare i Juniorkronorna.

Nej, nej inte ”mental tränare”. Det klingar negativt: ”Det låter ju som att någon lider av en sjukdom, vilket inte är fallet”. Främsta uppgiften på plats i Kanada är att vara stöd och support till både spelare och ledare.

Rustningarna är stora men bakom dem bara unga människor med känslor, vardagliga problem i livet såsom kärleksbekymmer, familjeproblem, längtan, bristande självförtroende och mycket annat. Ola vill finnas där för människorna – för att prata, reflektera, lyfta och bolla. Människan ska slappna av och må bra något som i sin tur höjer sannolikheten att spelaren presterar på topp på isen.

Ola är mjuk i tonen när vi talas vid. Han känns trygg och pratar om att det är en tillåtande miljö i Juniorkronorna. Det är inget gapande och skrikande. Det letas inte fel utan målet är snarare att lyfta det positiva.
– Efter matcherna sitter vi alltid ner i gruppen och pratar och då brukar vi highlighta om det är någon som gjort något extra bra. Spelarna är oerhört tuffa på isen men utanför är det mycket skratt, kramar och en hel del beröring. Det är en härlig miljö att vistas i, säger Ola.

Årets upplaga av Juniorkronorna är ett tyst lag. Det faller sig inte naturligt att säga saker i gruppen vilket gör att gruppprocessens faser tar lite längre tid. Faserna handlar om att hitta sina roller, utveckla en grupplojalitet och få en bra sammanhållning. Men Ola säger att de trots allt har kommit en bra bit på väg. Förtroendet för Sveriges tre lagkaptener, Jacob de la Rose, Lucas Wallmark och Robert Hägg är stort. Det förs från ledarhåll en kontinuerlig dialog med dem.
– De tar ett väldigt stort ansvar. Efter träningsmatchen mot USA till exempel så gav jag Jacob fem stycken punkter som han själv tog upp med hela gruppen. Inga ledare var med utan spelarna diskuterade igenom saker och ting själva. Det är viktigt att inte alltid ledarna är med. Det är fler som vågar prata då, säger Ola.

Han har gått igenom med laget hur det går till när en grupp svetsas samman.
– Förståelse för processen gör att man blir ännu mer öppen. Öppenhet, ärlighet och att kunna ge varandra feedback är väldigt viktigt. Om något inte är okej måste man kunna säga det. Den som tar emot måste då förstå att det är för dennes skull och för laget och inget annat.

Truppen är som blommor på en sommaräng, ingen den andra lik och alla med olika personligheter, något som också kräver ett individanpassat ledarskap. En sak är dock gemensam: Behovet att bli sedd.
– När vi kom till Ottawa satte vi oss ner i en ring och gav varandra feedback, inte bara som spelare utan också som individer. Alla fick säga positiva saker om varje spelare, säger han och fortsätter.
– Man såg på de som satt och väntade i ringen att det var en pirrig känsla. De skruvade på sig mycket. Men vilken otrolig boost av självförtroendet när det var över. Det händer mycket när människor får ta emot sådant.

Ola har också haft en scenarioplanering där han tog upp totalt 25 saker som skulle kunna inträffa under turneringen.
– Det handlade om exempelvis en match med dåliga domare, om Rickard Grönborg skulle bli sjuk eller om tio spelare i laget helt plötsligt skulle åka på feber och inte kunna spela. Vi gick igenom hur vi i så fall löser det.

Det gäller att vara förberedd på det mesta säger Ola, beteendevetaren som har skrivit ett antal ledarskapsböcker och till i år blivit huvudansvarig psykologisk tränare i alla de svenska juniorlandslagen.

JVM 2012 lyfte sonen Ludvig bucklan. Nu hoppas han på guld igen, men den här gången som en del av den svenska ledarstaben.

Ola Berggren

Ola Berggren tillsammans med Adrian Kempe, Rasmus Asplund och Viktor Olofsson i Tjeckien i november 2014. Foto: Privat